"I motvind lyfter draken"..

...eller "Alla är vi barn i början"?

Hur ska vi tänka nu i allt detta nya? Hur känns det? Är vi drakar som lyfter eller är vi barn i början? Eller båda?

Sanningen är nog att det kan kännas lite olika från dag till dag och från timme till timme. Plötsligt står vi inför en helt ny situation och vi lärare förväntas vara lugna och pedagogiska ledare samtidigt som vi brottas med att ställa om all vår undervisning till distansundervisning och/eller fjärrundervisning, från en dag till annan. Det ligger också en osäkerhet och en rädsla i luften.

Låt oss också reda ut dessa två begrepp (distans- och fjärrundervisnng) när vi ändå håller på. Distansundervisning är det som sker när lärare och elever inte möts samtidigt (digitalt), alltså jag som lärare kanske lägger upp filmer, ljudfiler, läsmaterial och instruktioner om skrivuppgifter på till exempel Teams eller One Note och eleverna jobbar med dessa uppgifter under dagen eller under flera dagar. I fjärrundervisning sker utlärning och inlärning samtidigt, det vill säga oftast genom att lärare och elever möts i realtid på nätet och har där lektioner genom till exempel Teams, med kamera och mikrofon och interaktioner.

Som lärare på Komvux är chansen stor att du redan har erfarenhet av distansutbildning eftersom det ingår i kursutbudet. Men elever som inte har planerat att studera på distans har till exemel inte helt självklart en dator hemma. Hur kör vi distansundervisning med elever som inte har tillgång till dator? Att utbildningen är tillgänglig för alla elever är viktigt, men hur körs en språkkurs på distans med elever som saknar digitala verktyg? Tack och lov så har de flesta elever tillgång till en smartphone och i några veckor kan uppgifter göras via den, men långsiktigt? Hur blir det med undervisningens kvalitet? Jag som lärare kan ju pumpa ut en massa uppgifter (kvantitet) men om de inte är tillgängliga för eleverna på grund av digitala hinder eller att eleven nte har möjlighet att ställa frågor om innehåll och upplägg, då blir det ju ingen kvalitet.

Många frågor dyker upp och det gör även svar och jag kan vittna om hur värdefullt det är med kollegialt lärande i en situation som denna. Någon i lärarlaget har testat någon nytt som fungerade bra och delar med sig av det goda. Med dagarna som går så blir vi alla lite vassare på att hantera undervisningen digitalt.

Den amerikanske filosofen John Dewey namngav sin utbildningsteori "Learning by doing" och den går ut på att elever (människor) måste interagera med sin omgivning och lära genom att GÖRA. I den situation som nu råder kan vi i alla fall konstatera att både vi lärare och våra elever får en snabbkurs i detta med digitaliering genom att våga, göra, misslyckas, göra om, göra om igen och slutligen göra rätt med våra digitala verktyg. Lära genom att göra. Våga misslyckas och testa nya vägar. Ha is i magen när tekniken strular och fokusera på den där kon som faktiskt inte är på isen.

Vem vet? Kanske vi alla blir digitaliseringsdrakar som även lyfter i medvind i framtiden?

Inget ont...

Sköt om er själva och varandra. På sociala medier läste jag den sociala regeln om distans sammanfattas med "6 feet apart or 6 feet under". Makabert, med ibland kan det vara bra att hänga upp regler på det viset, då det gör dem lätta att komma ihåg. Lite som när min tandläkare för några år sedan gav mig rådet att "bara använda tandtråd runt de tänder som du vill behålla."

Enough said.

/Annelie