Till alla mina fans därute...

om ett uppdrag

Hej!

Jag hörde min son säga, till alla mina fans därute, när han skulle vlogga sist. Jag tyckte att det lät häftigt och frågade vad videon skulle handla om. Jag använder mig av denna rubrik och bilden för att väcka nyfikenhet till min text.

Att undervisa är bland det bästa jag vet. Att dyka djupt ner i ett problem eller en utmaning för att kunna hitta enkla och självklara lösningar kan vara en drivande motor.

Just nu när jag är mitt upp i en avslutning av ett internationellt projekt, Signs goes north, och uppstart av ett annat, ALMA, så läser jag kurslitteraturen till den nästkommande pedagogiska träffen. Funderingar om hur man ställer de optimala frågorna för att få ut så mycket som möjligt av ett boksamtal har jag luskat i och läst om. Nu har jag landat i att man ska utgå ifrån vad syftet med boksamtalet och valet av bok är. Jag har läst sidorna några gånger och kommer att förbereda några frågeställningar utifrån syftet för att kicka igång samtalet. Nya insikter fås för varje gång man läser samma text. Det är som om det är flera dolda budskap som väntar på att bli upptäckta. Det är härligt att läsa.

Jag kommer att ha max fyra frågor. Mina kollegor har säkert egna funderingar och saker de vill lyfta fram som de kom på när de läste boken. Det viktigaste med ett boksamtal är ju ändå fikat och det är löst.

Men hur gör man när det känns tungt? och när saker och ting tar en annan väg än vad man har tänkt sig från början?

Att få bolla tankar om mitt vardagliga arbete är det något jag diskuterar med mina kollegor dagligen. De samtalen är ovärderliga. Gällande försteläraruppdraget så finns min rektor där när jag behöver henne. Det stödet behövs. Vi har också ett nätverk för förstelärarna där man kan ta upp det som är gemensamt för alla och det är också bra.

Till min hjälp har jag också forskaren Lotta Svensson som alltid kommer med kloka insikter över hur jag kan utveckla och vad som funkar bra. Hon är med som bollplank under planeringen och med under träffarna som det kritiska ögat. Någon som kan vara sann mot mig när jag vill blunda för saker men också ett stöd för att hålla mig på banan. Det är hon som påminner mig om min ursprungliga plan. Jag har dessutom ett samarbete med samordnaren för nyanländas lärande på Söderhamns kommun. Det samarbetet ger mig mer styrka att använda det material jag använder och faktiskt diskutera metoder och idéer som har prövats fram.

Många funderingar dagen innan jag ska resa till Rotterdam för ett första projektmöte. Det kan vara spänning inför det nya och okända men det kan också vara vetskapen att man är med om mycket. Man är med utvecklar och får utvecklas.

Tack för ordet.

Vi ses snart igen!

//Mado